Jag har haft så ofantligt svårt att sova de tre senaste nätterna. Vrider och vänder. Funderar och tänker. Tänker främst på Elin och Johan. Och hur överjävligt sjukt jävla orättvist livet är ibland. Sitter och funderar på hur saker kan gå från inplanerade pappa-pokerkvällar till ett helvetes jävla skitinferno av sorg som förstör precis allting på bara en halv vecka. Ligger och buffar på min egen mage och vill febrilt att det ska röra sig därinne. Känna att det fortfarande finns nåt där. Paniken. ”Det kan gå dagar utan att du känner nåt såhär i början.” Rör dig! Ångesten över att man haft tur såhär långt. Hur länge går man på tur då?
Sms skickade ut till en telefon på andra sidan stan som känns så futtiga att man hellre bara skulle vara tyst. Vad säger man? Beklagar. Kramar. Ta hand om er. Jag vet inte. Inget känns tillräckligt. Livet. Så himla, himla frustrerande.
NinaFotograf 
Det är helt fruktansvärt ;( Förstår också att du nu har en mega oro efter allt som hänt. Graviditeten är något man inte kan kontrollera och det är det som är skrämmande. Tror att det just nu inte hjälper att man säger någonting annat än att man ger dem en värmande kram och bara finns till. Jag har själv suttit och grubblat och gråtit om dagarna då jag tänkt på allt. Sköt om dig och din bula och försök att inte stressa !
Det hjälper redan massor att vi har så mycket folk omkring sig som bryr sig. Helt otroligt vilket stöd de kan vara. Finns inget att säga mer. Inget att göra. De sket sig för oss, livet e hårt, men man får hitta nya saker att glädjas över. Som er bebbe. Njut av tiden å skit i oron. Känner du minsta lilla tecken på att nåt e fel – kräv ett ultra. De e bara 9 månader, man ska få njuta av dom ❤ TACK
❤
Jag ha också haft sömnlösa nätter. 😦 Drömde en mega mardröm också på köpet, ha int kunnat sluta fundera. Vill bara ge Elin o Johan en mega styrkekram och ja,jag lyfter på hatten nöyrästi till det att dom ha hållit humöret så högt uppe o har en så otroligt fin optimistisk attityd till allting. .. Sanaton olen. -Tiina-
Jo, sanaton är nog mest beskrivande.
Jag tror många blir berörda av Elins text och jag har läst den flera gånger och kan inte fatta hur livet är så skört och hur någon kan drabbas av sådan orättvisa. Jag förstår även din oro, varje kvinna som är/har varit gravid känner igen sig i rädslan och oron. Jag vet inte hur många gånger jag buffade på magen när jag tyckte att det varit lugnt för länge eller hur många gånger jag stannade upp för att känna efter om jag hade ont någonstans eller inte, men samtidigt måste man försöka vara lugn och vara optimistisk och tänka att allt går bra, för varken du eller babyn mår bra av att du oroar dig för mycket. Har det varit länge lugnt i magen skall du dricka iskallt vatten eller äta isbitar/glass då brukar babyn röra på sig, så sa man till mig på MVC.
Hoppas du kan fortsätta/bvörja njuta av graviditeten i något skede och acceptera en viss oro som man tydligen kommer ha för jämnan ännu mera efter att barnet är fött.
Tack för orden, Ingela!