Jätterandom collaboration Redrama feat. A.J. McLean – Clouds
Crossfit.
Sveitto. Jag efter avklarat pass, och man på trälåda som visare ”enklare” övningar (dom var inte enkla nånstans.)
Idag mår man morjens. Jobbade till klockan ett inatt. Ja, ETT inatt. Så sanslöst skit. Var dessutom tvungen att stiga upp extra tidigt då min skjuts kom redan halv åtta. Tidigare igår kväll var jag däremot ute på ett ytterst underhållande uppdrag, och dom sviterna lider jag ännu av. Jag var nämligen ute och i Virkby och fotade ett reportage om Crossfit. Och dum i huvudet som jag är, så bestämde jag mig för att prova på ett testpass. Det var ett sju minuter långt helveteskamp mot precis all mjölksyra i hela världen. Vi skulle hoppa upp och ner på en 60cm hög trälåda sju gånger, därefter göra sju armhävningar. Upprepa kontinuerligt i sju minuter. Nu kanske ni tänker att sju minuter är löjligt kort tid. Jag tänkte också i början att detta fixar man. Lätt. Ehhh, det gjorde man ju då inte. Det var sån misär redan där vid fem minuter att jag trodde att mina armar skulle ramla av. Efter varje avklarat varv skulle man dessutom dra ett streck på golvet för att kunna räkna sen hur många det blev. Klarade med nöd och näppe elva varv. Om ni vill idka totalt självförakt så kan ni ju prova hemma. Mys. Mina armar är ganska sura på mig just nu. Tacksamt att lyfta upp och ner på en kamera idag. Inte.
I övrigt så upplevde jag ju nog Crossfit som jävligt kova. Kombinationen styrkelyft, redskapsjumpa och total galenskap tycks ha en god effekt på kroppen. Starkare människor får man leta efter. Hello, stå på händer och dra armhävningar liksom! Därtill så drog dom chin-ups som om dom var viktlösa men det totala ÅHÅ!-ögonblicket kom när Jocke gjorde såkallade muscle-ups i ringar. Jag stod bara och gapade, och insåg att jag är en bra bit från den prestandan. Mycket imponerande tavara. Ni kan läsa allt i Världsbladet om typ en vecka. Jännä.
Muscle-ups. Crossfittarens holy grail. Prova gärna.
Konfirmation.
Jobba, jobba, jobbbaaaaa! Här sitter jag och redigerar halva natten. Har dock idkat aggressionsträdgårdsskötsel här innan så kan lugnt sitta och bildhantera en stund. Grävde ner stenar och pynjade och funderade utomhus ett par timmar innan jag var tvungen att ta itu med mängden jobb som har en tendens att hopa sig om jag inte betar av lite varje dag just nu. Idag står konfirmanderna på tur. Roliga jobb!
Ser lite fräsigare ut än de bilder som togs på mig när jag konfirmerades. Jag alltså iklädd scoutdräkt på min bild. Komplett med halsduk och allt. Kan ni förstå sån nörd jag var? Jag var nämligen på scoutskriba och seglade i den åländska skärgården i en vecka. Det var ju kanske det som lockade med det hela. Mera än Jesus, om vi säger så. Så, på mina bilder sitter jag där och ler med solblekta ögonbryn och Kurt Cobains frisyr. Ser lite ut som om jag rymt från Frälsis. Ska dela med mig inom nära framtid, måste sno en bild från mamma och pappas vägg. Om jag ids utsätta mig själv för den misären. Tillräckligt pinsamt redan att jag måste stirra på den varje gång jag är hemma.
Oh well, här är iallafall två som har lite bättre fashion sense än jag då jag var femton.
22 minuter.
Ta 22 minuter paus från allt annat och se den här dokumentären. Ledsamt men hoppfullt.
Kommer igen.
Veckohandlat. Ser mest framemot det där rökta köttet från Ekenäs Rökeri. Mmmm….
Efter en träningspaus (jag säger paus när det handlar om träning som inte är planerad eller direkt svettig, a.k.a. promenader) så vaknade jag imorse av träningsvärk! Så jävla skönt faktiskt. Efter att min förkylning nu äntligen släppt så kunde jag lägga ifrån mig glasspinnen en stund och istället ta mig till simhallen. Där var typ tre andra personer så jag kunde ryggsimma som en seppo över alla banor om jag så kände för det (sansade mig dock, och plaskade på innanför avskiljarna på bana två.) Det gick fint, om än något ovant efter nästan en månads paus från simmandet. Har satt fokus på gym och jogg och har sen inte orkat ta tag i simmandet utöver det. Men tänkte att jag ska göra ett ryck nu här innan simhallen stänger för sommaren. Konstigt tungt var det där plaskandet hursomhelst, och axlarna är helt paralyserade idag. For ännu ut och gå i typ en timme på kvällen och detta var liksom allt som krävdes för att min kropp skulle vara helt bananas idag. Ooooont!
Har varit ganska slarvig nu med allt som heter kropp och hälsa sen jag åkte till New York. Kände ett akutbehov att rycka upp mig. Det är märkligt hur snabbt man kan släppa greppet. Har inte gått upp i vikt men känner mig direkt asigare efter två veckors förfall av matrutiner och förkylningar på det. Så, igår såg jag till att veckohandla allt för inkommande fem dagar. Enda sättet för mig att ha koll på vad jag stoppar i mig. Skulle leva på Tupla och Kingis om jag bara fick, men istället så hårdsatsar jag på sparris den här veckan. Jag låter som världshistoriens mest tråkiga person just nu men låt gå. Visste ju att svackorna kommer i ett såhär grymt flow men det gäller att vara lite förutseende och kanske inte äta allt som ställs framför en, bara för att det är gott. Hängbuken som följer är ju inte lika mysig direkt.
Och i övriga spännande nyheter i det som kallas ”Livet med en helvetesbil” så möttes jag imorse av att bildäcket var punkterat så var tvungen att kapa kyyti med mamma. Orkar liksom inte med min bil. Alls. Den kostar mig mig mera än en strulig tonåring i såväl cash som nerver. Att lägga ut pengar på bilen är lika sprittande som gudstjänsterna i radio Vega. Blä. Kan liksom inte börjar cykla till jobbet på daglig basis. Eller kan och kan, men let’s face it: I won’t. Den dagen ni ser mig peda på där vid Raseborgs Tegel så kan ni låsa in mig på dorkan direkt, för då har det slirat på riktigt.
Fri.
Imorse i Hangö stod jag och nosade in i vinden som vilken annan byracka som helst som njuter av sommarvädret.
Äntligen fredag! Längsta veckan i världshistorien. Känns som om min semester tog slut för ett år sen och inte en ynka vecka sedan. Otroligt tung jobbvecka med överhängande strejkhot, sommartidningsrusch och allmän hets. När budet äntligen kom idag om att strejken blivit avblåst så var det nog en enorm lättnad för alla parter. Jag vill verkligen inte strejka. Jag behöver min lön. Och tidningen behöver lyckliga läsare och inte folk som inte får sin tidning på obestämd framtid.
Nej nej, hemmetti nu ska här firas fredag. Flunssan är så gott som över och imorn blir det full rulle med första gymbesöket på två veckor. Sen ska jag fota några konfirmander, gå på Petas studioöppning i Transformatorn, äta på Karis första pop-up restaurang i gamla köttkontrollen och sen stritta iväg och inviga Renjas terass och heja på Rumäniens värdelösa euroviisubidrag (så dåligt att jag tycker att det är hujsigt BRA! Kisade nästan ner mig igår när jag såg spektaklet.) Och nu, ska jag plocka upp mina två boys från tåget och sen ska vi gå på öl. Vid havet. I Ekenäs. Gött.
Meh, huuuur härligt?
Ok, vi behöver lite glada saker här. Kolla in klippet ovan. Ännu en sak som en fyraåring gör bättre än jag: dansar. Så otroligt sött! Och vänta till slutet när dom intervjuar dom, jag dör lite. Bonus: Låten som spelas i bakgrunden är av ett svenskt band som heter Supersci. Dom lyssnade jag på ganska frekvent i Sundsvall när jag bodde där eftersom min klasskompis Niklas spelar med dom. Kul kul!
